Reportage: Pilgrimer i Syrien

Reportage

Svenska pilgrimer i Syrien
av Lena Köster Bergman
foto i denna version: Inga-lill Rubenson

Vem reser till Syrien? Till exempel arton tillfälliga pilgrimer från Sverige. I mars gav de sig iväg för att uppleva en retreat i öknen, besöka heliga platser i kristenhetens vagga och möta dagens kristna i ett muslimskt land.

Resan började med en annons i tidskriften Pilgrim och slutade, ja, det har den kanske inte gjort ännu, trots att pilgrimerna har hunnit hem till Sverige igen. För somliga resor fortsätter inombords, när den yttre resan är avslutad.
Vad är det viktigaste som händer under en resa? Kanske den förändring som sker inom en själv, när man möter människor med andra erfarenheter än ens egna, i miljöer som är en främmande. Pilgrimsresan till Syrien var en sådan resa, att döma av resenärernas sammanfattningar sista kvällen i Damaskus.
"Resan har förändrat mig", sade någon. "Jag är så berörd av det vi har upplevt, ni får ursäkta att jag gråter", sade någon annan. "Detta är mitt livs resa", sade en tredje.
Själva resrutten var Damaskus - Palmyra - Hama - Aleppo - Damaskus med diverse stopp vid tempelruiner, ruinstäder, borgar och kloster längs vägen.
Vad var det då som berörde så mycket?
Själva landet, motsägelsefullt som det är i dag. Lugnt på ytan, politiska spänningar därunder. Hänförande natur, fast nedskräpad.
Mötena med dagens kristna. Känslan av att historien inte är dåtid, utan ett närvarande element

i gudstjänster och kanske också dagligt liv bland dem vi mötte.
Folkmyllret, den röriga trafiken och alla de betonggrå husen i storstaden Damaskus - och blandningen av nu och då i Gamla stan i Damaskus med Raka gatan och Ananias hus, kvarteren där den omvände Paulus gick när han bländats av Guds uppenbarelse.
Tystnaden och stillheten kring klostret Mar Musa i öknen (läs reportage om Mar Musa).
Trängseln, ljudet och dofterna i basarerna i Damaskus och Aleppo.
Den mäktiga korsriddarborgen Crac de Chevaliers med den svindlande utsikten - man kunde se Medelhavet flera mil bort!

Kristen medelklass
- Det är inget problem att leva som kristen i Syrien. Det finns ingenting vi inte kan göra. Vi har det bra!
Det sade veterinärmedicine doktor Elias Nader och hans hustru, ekonomen Maria, och anestesiologen dr W Hanna, alla aktiva i den grekisk ortodoxa kyrkan i Damaskus. Gabriel Kahila, präst i samma kyrka, instämde:
- Ingen protesterar mot vårt arbete. Vi är inte förföljda och känner oss inte hotade av muslimerna, även om det finns islamiska fundamentalister som kontrollerar oss och har reda på allt vi gör. Vi har regelbundna samtal med muslimerna.
Gabriel Kahila berättade att många kristna bor i helt kristna områden i Damaskus, men att kristna kvinnor, som bor i muslimska områden, ofta anpassar sig till omgivningen och bär slöja.
Det var svårt att få till stånd ett samtal om eventuell oro inför framtiden, antingen för att det inte finns någon oro eller för att det inte känns tryggt att tala om den.
Hellre berättade gruppen vi mötte i Heliga Korsets kyrka i Damaskus om allt ideellt arbete som utförs.
Heliga Korsets kyrka driver såväl barnhem som äldrevård och ungdomsverksamhet. Något socialförsäkringssystem som ger de mest utsatta ett fungerande skyddsnät finns inte. Här satsar många kyrkligt engagerade sin fritid och sina pengar för att kompensera det.
Syriens kristna tillhör ofta medelklassen, ibland de fattigare grupperna i samhället.
- Överklassen är muslimer. Å andra sidan är de allra fattigaste i Syrien också det, sade Elias och Maria Nader.

Heliga tider
Våra reseledare, Peter Halldorf, som är pingstpastor, redaktör för den ekumeniska tidskriften Pilgrim och författare, och Samuel Rubenson, professor i kyrkohistoria i Lund , präst i Svenska kyrkan och författare, förde oss bakåt i historien och berättade om kyrkofäderna, om heliga män och kvinnor, heliga tider och platser.
Vi besökte en rad sådana platser. Baalstemplet i ökenstaden Palmyra är en.
Höga kolonner och rester av templet och hela den gamla ökenstaden, är minnen från en tid, då denna karavanstad vid sin oas var en viktig samlingsplats för resenärer, ett handelscentrum och ett religiöst centrum.
Baalstemplet var en period kristen kyrka, en period moske. Nu är gamla ökenstaden ett fornminne, ruiner av stor skönhet, väl i stånd att tävla med Greklands.

Symeon stylitens kyrka norr om Aleppo är en annan sådan plats. Här stod den helige mannen Simon åren 412-459 på sin 23 meter höga pelare, där han till sist dog (stående) efter att under åren ha samlat hundratusentals besökare.
Efter hans död byggdes en stor kyrka, egentligen fyra basilikor, en från varje väderstreck, runt hans pelare. På sin tid kristenhetens största kyrka.
Hela platsen är vacker med ständigt grönskande Aleppotallar; med mandelblommor på bar kvist i mars; med en hänförande utsikt över en tre-fyra mil bred dal bort mot Turkiets snökrönta berg.
I grottstaden Maaloula, norr om Damaskus, där de ljusblå husen klänger på den branta bergväggen, fann vi Teklas kloster. Tekla var Paulus lärjunge.
Hennes kropp sägs vara begravd i klostret.

Arton svenska pilgrimer for till Syrien, vi återvände inte alldeles desamma och med en känsla av att ha varit i kontakt med kyrkans äldsta rötter.

Varför for vi till Syrien? Fann vi något som överraskade oss? Vilket blev vårt starkaste minne. Fyra av Syrienresenärerna svarar:

Lena Rönnberg, jur kand, Uppsala:
- Jag ville ut i öknen!
- Det som överraskade mig var öppenheten och toleransen i ett muslimskt land med många nationaliteter och kyrkor. Jag trodde det skulle vara mer fundamentalistiskt.
- Starkaste minnet är soluppgången tio minuter i sex i klostret i öknen!
Och själva vardagen i det primitiva ökenklostret med ett imponerande bibliotek och full datorisering, men ingen uppvärmning. Alla epoker var närvarande på en gång. Vilken blandning!

Magdalena Sandgren bibliotekarie, Älvdalen:
- Jag blev fascinerad av det i mina ögon udda resmålet och att resan utformades som en pilgrimsfärd.
- Generositeten överraskade mig. Och att maten inte var kryddad starkare.
- Mose Etiopierns kloster i öknen. Kvällsbönen och mässan där var de upplevelser jag blev mest berörd av!

Kjell Lundquist, landskapsarkitekt, Lund:
- Det var läge. Resan dök upp från 'ingenstans'. Jag hade just inte heller några föreställningar, andra än om oasen...
- Mycket var överraskande. Jag har aldrig varit i Mellanöstern tidigare.
Hela kulturhistorien och en 2000-årig obruten tro...
- Starkaste minnet är det osannolika klostret Mar Musa och mina egna ökentimmar...

Irene Nordgren, psykoterapeut, Täby:
- For till Syrien för att jag är intresserad av den tidiga kristna kyrkan.
- Jag visste att Syrien hade mycket att ge, men inte att det hade sååååå mycket.
- Kontrasten mellan stillhet, tystnad och skönhet vid soluppgången i öknen vid klostret Mar Musa. Och Mellanösterns folkvimmel, trängsel, åsnor, guld, tyger, schalar och kardemummadoft i Damaskus basarer.

Till Mar Musa i bilder

Denna artikel publiserades första gången i tidskriften Hela Jorden nr.2, 2000.
Hela Jorden, som ges ut av Lunds Missionssällskap, har bytt namn till Uppdrag Mission

Karavanen
Fredsgatan 4
243 30 Höör

0413-204 29